Cervikal spondylos, rizopati, diskbuktningar, nervrotspåverkan


Inledning

Detta är en lekmans faktasida. Jag försöker dela med mig av de besvär jag haft med nacken, min erfarenhet av medicinering och behandling av olika slag och slutligen min operation och reslutatet av den. Tanken är att kanske fungera som informationspridare till dig som har liknande problem och undrar om något. Du är välkommen att fråga förstås. Skicka helt enkelt en kommentar :) *

Vill du läsa en mer dagbokslik berättelse om själva operationen och sjukhusvistelsen kan du göra det här: http://magnusvestin.wordpress.com/dagbok-en-nackoperation/

Magnus 2 Maj 2011

*Vill du vara privat så kan du ange det i din kommentarer
 så mailar jag tillbaka till din mailadress istället!

Historiken

Nackbesvär till och från i hela mitt vuxna liv. 2008, vid 38 års ålder, för första gången kroniska besvär ledande till sjukskrivning och diagnosticering med röntgen och magnetkamera där cervikal spondylos, eller så kallade degenerativa förändringar konstaterades.

Operationer tillämpas väldigt restriktivt och i mitt fall var behandlingen konservativ. D.v.s, smärtstillande, vila, deltidsjukskrivning och sjukgymnastik. För att göra en lång historia kort så  vände hälsan efter cirka ett halvår uppåt, mestadels tyckte jag att jogging hjälpte. Sannolikt övervägde den positiva effekten av att få rejäl genomblödning av muskulaturen av motionen den negativa påverkan som stötar kan ge. Diskbuktningarna jag hade kaske också krympte med tiden som de kan göra.

Påsken 2010 drabbades jag av nya betydligt svårare besvär efter ”volleyboll” lek i en bassäng. Sjukskrivning 75%. Ny remiss till MR. Nytt svar som var förvärrat och motiverade remiss till ortopedkirurg för bedömning. November 2010 kom jag till kirurg som till min stora förvåning ansåg det motiverat med operation och ställde allt på huvudet för mig. Jag hade hört mantrat om konservativ behandling så många gånger och var inställd på att behöva förhålla mig till mina skador i resten av mitt liv med vad det innebar i form av värk och trötthet.

Efter erbjudandet om operation följde för mig en tid där jag först utvärderade medicinering  med lyrica. Och tänkte över om jag ville. Slutligen tackade jag ja till operation i mitten av Februari 2011. Steloperation C5-C7 och nervfriläggande utfördes i början av April 2011. 5 dagar på sjukhus och i skrivande stund fortfarande sjukskriven, men på god väg att återfå hälsan. Operationen var så långt jag kan bedöma framgångsrik. Kirurgerna kunde göra det de hade planerat. Min nervpåverkan är borta. Återstå att se hur långt det tar mig till slut i form av hälsa, men hittills känner jag mig positivt inställd och är övertygad om att operationen var rätt beslut.

Magnetkamera svar

Jag har tyvärr inte MR bilder, men här är två text utlåtanden som kanske säger nåt för den med liknande problem:

2008-11-17 20:19 MR halsrygg

Degenerativa förändringar med diskhöjdsreduktion och pålagringar på  kotkroppsränderna i framförallt nivå C5-C6 men även i viss mån C4-C5. Diskerna buktar i varierande grad på samtliga nivåer nedom C3 men störst är buktningen och pålagringarna i nivå C5-C6 där de når mot halsryggmärgen och ger en liten formförändring av denna. Det finns dock plats åt sidorna och någon spinal stenos föreligger ej. Inget diskbråck på någon nivå. Förträngning av intervertebralforamina pga pålagringar finns bilateralt i nivå C5-C6 och i mindre grad C4-C5.

Svar /Utlåtande 2010-09-07 MR halsrygg

Det finns uttalade degenerativa förändringar med höjdreduktion av diskerna C5-C6 och C6-C7. Även degenerativa förändringar i disken C4-C5 som dock inte har nämnvärt reducerad höjd. På samtliga dessa tre nivåer finns buktande diskmassa som förtränger spinalkanalen. På nivån C5-C6 är förträngningen av spinalkanalen höggradig och har här en lätt vänstersidig övervikt. Liquorutrymmet runt ryggmärgen är helt oblitererat och det finns även en liten deformering av ryggmärgens främre vänstra kontur. Även uttalad förträngning på grund av en bred buktning av disken C6-C7 med närmast en total obliteration av liquorutrymmet både framför och bakom ryggmärgen men här ingen säker formförändring av ryggmärgen. På nivån C4-C5 buktar disken något assymetriskt med övervikt till höger om medellinjen och deformerar här durasäcken, diskmassan når fram till ryggmärgen men bakom ryggmärgen finns här ett bevarat liquorspatium och ryggmärgen uppvisar inte heller här någon formförändring. Ingenstans ses några patologiska signalförändringar i ryggmärgen. På övriga nivåer finns ingen nämnvärd förträngning av spinalkanalen. I synnerhet intervertebralhålen C5-C6 är bilateralt förträngda, även i något mindre grad intervertebralhålen C6-C7 medan övriga intervertebralhål inte i någon nämnvärd grad är påverkade. I nedre halsryggen finns även ett inslag av intervertebralledsartros liksom på nivån C2-C3. Undersökningen innefattar även översta bröstryggen ner till Th4. Inom detta område av bröstryggen ses inga patologiska förändringar.

Om Medicinering

Jag var en gång i tiden ganska medicinskeptisk. Det har nu efter mina erfarenheter av kronisk värk med tiden ändrats rätt rejält. Här kommer en kort sammanställning av vad jag provat och hur det gick.

Tryptizol
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tryptizol
http://en.wikipedia.org/wiki/Amitriptyline

Detta är en medicin som från början var tänkt som antidepressiv. Sedan har man upptäckt att den kan fungera mot nervsmärta i låga doser. Ca 25-30 mg upp till en 75 mg eller så är en vanlig dos mot nervsmärta. Tog en första tablett på kvällen och vaknade sedan till en dag där jag befann mig i fullständigt .. svårt att beskriva… som i en bubbla. Halvfull. Seg. Olust. INTE! var min bedömning av detta och jag sa nej tack till doktorn.

Sen gick en rätt lång tid och jag började inse att det mesta ju var provat utan att fungera och gav tryptizol en ny chans. Och si. biverkningarna lade sig så småningom. Muntorrhet mm hade jag kvar, men ändå uthärdligt.

Eftersom det i värksituationer kan vara besvärligt att utreda vad som hjälper och vad som inte hjälper så stod jag kvar på tryptizol rätt lång tid fastän jag var osäker på om det hade effekt. När jag slutligen provade fasa ut den insåg jag också att den inte hade någon positiv effekt på mina besvär.

Gabapentin
http://en.wikipedia.org/wiki/Gabapentin

En medicin som från början var tänkt mot epilepsi, men som liksom tryptizol befanns kunna hjälpa mot nervsmärta. Denna medicin gav för mig varken nån bieffekt att tala om eller effekt heller för den delen . Tog den i nån månad eller så, men avslutade sen.

Lyrica
http://en.wikipedia.org/wiki/Pregabalin

Provade ett tag efter erbjudande om operation, för att kolla om det hjälpte. För mig dock inte. Inga biverkningar att tala om heller.

Smärtstillande.

Alvedon, Ipren, Pronaxen, Tramadol.
(oxycontin)

Jag har sällan tyckt att smärtnivån varit speciellt hög. Till största delen har smärt eller värk upplevelsen varit på relativt låg nivå. Därför hade jag länge strategin att bara ta smärtstillande när det var riktigt illa. Då var det ipren som jag ju kunde ta receptfritt.

Efter ganska lång tid och en diskussion med doktor ändrades denna restriktiva inställning. Vi hade en diskussion och han förespråkade en ”trappa” bestående av Alvedon som bas, på det Ipren och slutligen ovanpå det Tramadol.

D.v.s. Max Alvedon varje dag. Vid behov dessutom upp till maxdos Ipren. Dessutom vid behov upp till maxdos av även Tramadol. Efter att ha provat måste jag ändå säga att det var det som hjälpte i någon mån. Besvärliga dagar var det bra att ha Tramadol till hjälp. Så går du i liknande situation var inte rädd för att gå på hårt med värktabletter. Se till att du får Omeprazol så inte magen tar stryk av Ipren. Man kan bli beroende av Tramadol. Det ser jag inte som ett problem ifall värksituationen är kronisk och det inte finns andra vägar att gå. Sen lärde jag mig också att inte bara ta när det var ont. Jag höll i med Alvedon alltid, även om jag hade en bra dag. Man kan beskriva det som att det är bättre att hålla ner värken, för tar den fart är det som en eld som kan vara besvärlig att få kontroll över och du får tillbringa fler dagar med värk än om du varit proaktiv.

Ont och tråkigt eller ont och roligt?

Det är naturligt att om man har ont så minskar man belastningen. Har man stukat foten stöder man inte på den. Det påskyndar ju läkningen. När det gäller kronisk värk är mina erfarenheter annorlunda. När jag till slut accepterat att tillståndet var kroniskt så slutade jag tycka synd om mig själv och gillade läget. Jag minskade förstås belastningen så gott jag kunde. Men jag insåg också att bara för att jag har värk så behöver det inte hindra mig från att försöka göra det jag tycker är roligt med livet. Inte bli en soffliggare där värken är allt jag har och har tid att tänka på. Erfarenheten som jag byggde upp var att det i alla lägen var bättre att försöka hålla igång, åtminstone med promenader. Kroppen är trots allt gjord för att röra på sig. Så … vila efter behov, men belasta också efter förmåga. Det kommer sannolikt att ge bättre hälsa och livskvalitet. Det gjorde det för mig.

Dessutom bevarar det den mentala hälsan. Det gäller att fylla huvudet också med annat än den kroniska värk man har. Det är ju onödigt att låta värken få hela dagordningen. Och eftersom värk uppstår i hjärnan så har jag upplevt att bara jag orkar släpa mig över tröskeln så kommer annan aktivitet att distrahera uppmärksamheten på värken och dagarna blir roligare och lättare.

Med det sagt tycker jag nog att man ska ta värk på allvar. Förträngning av problem och värk är inte heller en lösning. Balans kanske är svaret?

Operation eller inte?

Den operation jag erbjöds har egentligen inte så jättegoda prognoser. Typ en 55-65% chans till förbättring. Men också risker. I några fall kroniska försämringar, en del allvarliga. Och den går inte göra ogjord. Beslutet att tacka ja till operation var sannolikt ett av de största jag någonsin tagit. Så jag lät det ta sin tid. Jag pratade med olika läkare och sjukgymnaster. Hittade någon som gjort liknande operation och bildade mig en uppfattning. Till slut var jag framme vid ett läge där jag bestämt mig. Jag ville ge operation en chans. Jag sa till mig själv att ifall det värsta hände skulle jag ändå kunna se mig själv i spegeln och kunna säga att jag hade gjort rätt beslut. Med en värksituation som hindrade mig mer och mer. Jag kämpade mig genom heltid, även om det egentligen var mer än jag orkade med. Jag var vid vägs ände, min förbättring hade planat ut, jag hade provat allt, jag visste att jag egentligen inte orkade jobba heltid. Och jag hade en chans, så jag tog den.

Ändå var det nära att det inte blivit något. Jag är vältalig och det var jag som övertygade läkaren om att jag skulle få ny remiss till MR p.g.a mitt försämrade läge i April 2010. Han tyckte först att det inte var nödvändigt eftersom det ändå var en konservativ behandling som förordades vid cervikal spondylos i de allra flesta fall. Hade jag inte stått på mig där hade det inte kommit fram hur illa det såg ut, det hade inte blivit någon remiss till ortopedkirurg och inte heller någon operation. Så är du i ett liknanade läge? MR är till för att användas, och du är en av dem som är betjänt av det. Men då ska du också vara åtminstone teoretiskt beredd att ta en operation. Annars slösar du bara resurser.

I slutänden är det inte MR som bestämmer hur ont du har och hur mycket det påverkar din livsituation. Det är alltid din egen upplevelse som bestämmer. Korrelationen mellan MR, eller annan röntgen, och värk är inte speciellt bra. Det finns människor som ser jättetrasiga ut men inte har ont och omvänt. Vetenskapen vet inte allt än. Men trots allt, MR är ett bra hjälpmedel som kan ge chans till en operation som har chans att förbättra din livkvalitet när allt annat är prövat.

Min operation

Detta är vad som utfördes:
Främre fusion C5-C7 med Zimmer VBR-bur och platta + Corpektomi C6 + Öppen disketomi C5, C6 + Mikrokirurgisk disketomi C5, C6 + Dekompression av ryggmärgen och nervrötter i halsryggraden + Autotransplantation av ben till kotpelare.

”Främre fusion” = man går in på halsens vänstra framsida med ett ca 8-10 cm långt snitt.
(inte så informativ länk men: http://en.wikipedia.org/wiki/Spinal_fusion)

”Zimmer VBR-bur och platta” = En bur som ligger mellan den i stort sett bortplockade 6:e kotan och diskarna och håller rätt distans. Dessutom en platta mellan 5-7:e kotan som fixerar alltihopa. Ett alternativ till bur är att kirurgen tar benmaterial från höften och slöjdar till en passande bit. Jag är nöjd med buren eftersom värken efter biten som tas från höften kan vara besvärlig, mer så än den postoperativa värken från själva nacken och halsen

”Corpektomi”, ”Disektomi” = borttagande av kot eller disk -material i syfte att minska påverkan på ryggmärg eller nerver.
http://en.wikipedia.org/wiki/Corpectomy
http://en.wikipedia.org/wiki/Discectomy

Så här ser ett tvärsnitt av mig ut numer:

Det man ser i vitt är dels metallkorgen som ersätter större delen av 6 halskota och diskarna uppåt och neråt som också är borta. Framtill kan man skönja metallplattan som håller allt på plats. Den har om man ser det framifrån 4 skruvar.

(I MR blir det också lite ströljus och störningar runt om. I verkligheten går buren inte in mot ryggmärgen, d.v.s. det mörka bakom )

Postoperativ värk

Nej. Inte särskilt. Jag tillbringade 5 dagar på sjukhus och där får man ju de smärtstillande man behöver. Jag fick ett recept på oxycontin för ca en vecka ytterligare. Det som har gjort ont var under dag 2 och 3 rejäl smärta när jag försökte svälja. En intensiv smärta från nån slags muskel på vänster sida nära operationssåret. Dessutom har jag haft muskevärk och spänningar i skuldra och axellyftarmuskler. Under operation tejpas tydligen axlar ner väldigt hårt och detta ger något som liknar träningsvärk fast värre, det lade sig också under första veckan. Under veckorna som gått därefter har jag till och från haft problem med värk och spänningar än i den ena och än i den andra muskulaturen runt nacke och bröstrygg, men inget uttalat.

Jag hade förväntat mig värre smärta efter operationen. Jag tyckte inte att det var avskräckande.

Alternativa behandlingar

Några av det saker jag provat:

Akupunktur & Akupressur:
Skönt för stunden, men ingen egentlig förbättring. Jag fick en gång akupunktur med kompletterande elektrisk stimulering, men det var alldeles för hårt för mig och jag led i några dagar efter det.

Yoga:
hmmm. Ja, den meditativa delen gillade jag. Men det var med mina besvär litet svårt att göra meningsfull yoga, så jag la ner det.

Löpning:
Ja, ett tag var detta min räddningsplanka. Men med tiden blev tydligen mina besvär för svåra så att stötarna av löpsteget belastade och gav en negativ påverkan som överskuggade fördelarna. En av mina värre veckor kom efter ett löppass där jag försökte jogga värk och stelhet ur ryggen. Så jag blev tvungen att lägga ner det också.

Sjukgymnastik:
Jag hade ett program som syftade till att hålla igång framför allt bröstrygg och axlar. Det är nämligen så att nervsmärta kan ge en hel del negativ påverkan i form av muskelspänningar som ger värk. Egentligen tror jag att det var ett större problem för mig än själva nervpåverkan. Så jag följde ett program. Och… det blev väl så att dag ett efter ett pass var jag negativt påverkan med mer ont i själva nacken för att dag 2 efter ett pass så kände jag mig litet piggare och rörligare. I slutänden blev det för liten marginal och jag la ner även det.

Massage:
Njae. Inte riktigt. Hade svårt att hitta en avkopplande liggställning och det var knappt skönt ens för stunden.

McKenzie:
Tja… jag har provat det litet, utan framgång tyvärr.

Lätt motion:
Typ promenader. Ja, kanske inte egentligen hjälper, men om man inte håller igång kroppen på något vis så lär man få fler och fler problem. Så viss motion är en absolut rekommendation, och jag var bättre när jag höll igång med något, än om jag hamnade i perioder med enbart soffliggande.

Resultatet av operationen

2011-05-03: För tidigt att säga än bara 4 veckor efter operation. Jag kommer att uppdatera när jag vet vilken hälsonivå jag landar på.

2011-05-18: 6 veckor efter operation. Allt börjar kännas ganska bra. Jag är inte ”felfri”, men mycket har blivit bättre. Jag har inte sämre rörlighet, snarare tvärtom. Vridningar åt sidan är oförändrat, åt höger snarare förbättrat faktiskt. Det går också att titta uppåt utan problem, nåt jag inte gärna gjorde innan operation. Det som möjligen går sämre nu är att titta nedåt, men det är ganska liten skillnad. Jag har fortfarande en del problem vissa dagar med muskelspänningar och värk, men jämfört med innan operation är allt bättre.

Jag förväntar mig att kunna komma upp ytterligare några snäpp i hälsa nu när det går att träna igen. Innan operation var det svårt, det mesta innebar nån slags negativ påverkan pga nervpåverkan.

Vi får se var jag landar, men redan nu är allt positivt och jag ångrar inte mitt beslut att operera :)

2011-07-05:  Var på en tremånaders koll den 30 Juni. Allt såg bara bra ut. Tyvärr hade en remiss med slätröntgen som jag skulle ha fått genomförd trillat bort nånstans. hastigt påkommet samma dag så blev det då en CT litet snabbt genomförd. Vackert så, men tydligen ser man benläkning bäst på en vanlig slätröntgen.

Nåja. Kirurgen var nöjd med det han såg, även om han inte kunde uttala sig om hur mycket benet hade börjat växa in i metallkorgen jag har mellan 5:e och 7:e kotan.

Hälsomässigt är det fortfarande bra. Operationen gjorde mig inte felfri men allt är bättre och åt rätt håll. Goda nyheter är också att nervpåverkan kan återhämta sig och förbättras ända upp till 12 månader efter operation.

Det fungerar bra att arbeta, och jag arbetar rätt hårt f.n. med kontorsarbete iofs, men det funkar bra och jag orkar med. :)
En lyckad operation för att sammanfatta det kort. Om jag inte glömmer kommer jag att uppdatera efter 12 månader också.

2012-04-03:

Ett år efter operation. Nästan en framgångsaga. Det mesta om inte allt är bättre än innan operation. Ska man leta det negativa så har jag väl möjligen lite sämre läge än i Juli ifjol. Kanske märker jag av arbetet? Ska man vara ärlig så har jag väl kanske å andra sidan inte riktigt skött om min kropp maximalt, framför allt för lite rörelse och träning med tanke på mitt stillasittande jobb på kontor. Sammanfattningsvis är det ändå ett riktigt bra år jag haft, en över förväntan återgång till väsentligt förbättrad hälsa!

Terminologi / ordlista

Cervikal Rizopati:

Cervikal = nacke, Rizopati = nervskada/smärta

Från http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/cervikalrizopati-cervikaltdisk:
”Cervikal rizopati avser smärtor i halsryggen som strålar ut i en eller båda armarna. Detta orsakas av påverkan på nerverna i halsryggen. Behandlingen är medicinsk, sjukgymnastisk och i vissa fall kirurgisk”
Se också: http://sv.wikipedia.org/wiki/Rizopati

Intervertebralhålen

Helt enkelt hålen mellan kotorna där nerverna går ut från ryggmärgen. Är utrymmet för lite pga reducerad diskhöjd och/eller påväxt på kotkroppskanterna kan nervpåverkan inträffa.

Spondylos

Från http://www.akutkiropraktor.se/56/ryggsjukdomar/om-kroppen/135:

”Spondylos är benämning på artros i ledbrosket i ryggradens leder. Då bildas det bennabbar (osteofyter) på kanterna av ledytorna, och diskarna kan bli tunnare än normalt. Spondylos är vanligast i halskotorna (cervikal spondylos), vilket kan ge armsmärtor. Spondylos är inte heller ovanlig i ländkotorna (lumbal spondylos). Hos de flesta ger spondylos inga besvär, men den kan ibland förklara värk i vila, rörelsesmärtor eller symtom från påverkade nerver.”

43 thoughts on “Cervikal spondylos, rizopati, diskbuktningar, nervrotspåverkan”

      1. Tack för intressant läsning. Har läst din blogg flera gånger under året som gått.
        Har samma historia som dig, långvarig värk. Jobbat för det mesta 100%.
        Men nu ska det efter MR och utredning ev bli operation. Min fråga är var det en ortoped eller en neurokirurg som opererade dig? Kollade du upp din läkare före?
        Ev. ska jag bli opererad av en läkare från Umeå.
        Obs! vill inte få svaret publicerat. Svara till min mail. Om du har möjlighet.
        Tack på förhand!
        Hälsningar
        Karin Schmidt

  1. Mycket intressant och läsa,ska opereras på Huddinge snart, så det var spännade läsa hur du upplevt allt, vid op.
    Hoppas du mår bra nu!
    Hälsar Majsan

  2. Har idag 21/9 fått svar på MR att 5 kotan trycker mot nerv och ryggmärg samt helt blockerade nerver i 6+7 kotan på grund av förträgningar. Var inne -05 med nackbekymmer och man ville då operera, vilket jag ej var intresserad av då jag nyss fått barn och ville kunna bära henne. Bekymren klingade av, men har hela tiden legat på ”lur” för att under våren blossa upp igen. Känner mig ledsen och har suttit vid datorn och sökt på ”allt”! Hittade din story och måste säga att jag lusläste allt! Vill veta ! Har så många frågor som snurrar…är så rädd…Tack för att jag fick ta del av din upplevelse ! Jag känner igen mig i mycket av det du skriver! Hoppas du mår bättre för var dag som går ! Tack! Anna

  3. Intressant läsning. Står på operationskö på Löwenströmska.
    Hoppas bara att jag tillhör den delen 50-55% som lyckas. Om inte blir det som tidigare eler är risken stor att det blir sämre?

    1. Äntligen har jag fått tid för operation 22 augusti på Löwnströmska.
      C4 och C6 gäller det. Dom skall operera bakifrån, vad är vanligast?

      Glad ialla fall att det är på G, mycket värk nacka, armar, mellan lungorna osv.

      1. Hej, bra för din skull! Hoppas på lyckat resultat. Jag vet inte riktigt om främre och bakre fusion… främre är vanligare vid spondylos, bakre vid reumatiska problem. Enligt denna länk iaf: http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1348
        Du kan ju rådfråga läkarna varför de väljer bakre fusion i ditt fall, säkert helt rätt, men det kan ju vara skönt att veta :)

        Lycka till som sagt!
        -M

  4. Söker febrilt för en förtvivlad väns räkning. Fick diagnosen Cervikal sponylos 2005 tillsammans med uppgiften arr sjukgymnastik och smärtstillande varallt som fanns att tillgå. Dessutom ”sidouppgifter” om att mer än 50% av individer som genom går denna (och liknande nackoperationer) kommer ut därifrån i rullstol. Konsumerar ohyggliga mängder av smärtstillande, i dag främst Panodil och andra paracetamol. I vintras fick hon ett blödande magsår, troligtvis till följd av en överkonsumtion Diclofenac/Voltaren. Höll på att stryka med.

    Är intresserad av vem och vilket sjukhus som utförde din operation.

    Varmaste hälsningar och all lugn och smärtfri framtid önskar jag dig
    /Peter Sahlberg

    1. Jag blir helt bestört!
      låter som rätt skev information hon fått.
      Alvedon, ipren + omeprazol, tramadol var min medicinering.
      Skonsammare för magen än voltaren enligt vad min doktor sa.
      Inte heller hamnar 50% i rullstol, jag kan inte siffforna.. risken finns väl men den är i promille området.
      Min operation utfördes på Norrlands universitetsjukhus av en Dan Mossberg.
      Steg ett för din vän är nog att begära remiss till Magnetröntgen och ortopedkirurg för bedömning?
      Inte alla cervikal spondylos är sådana att operation är befogat, men det kan vara så. Inte heller blir alla hjälpta, men i mitt fall blev det alldeles strålande bra och jag är i stort sett besvärsfri numer.

      Jag mailar dig kontakt uppgifter så kan du ta fler frågor via mail/tfn i den mån jag kan bistå.
      Lycka till,
      Magnus

  5. Hej:-) jah hoppas att du nu mår bättre. Ska göra en operation som du nu i vår. Är väldigt orolig. Är nyfiken på hur du mår nu. Mvh susanne

  6. Hej Magnus
    Fick idag diagnostiserat att jag också har förträngningar vid 3-7 halskotan. Har smärtor i höger skuldra, armbåge, kraftlös i högerarmen och har domningar i fingrarna. Min fråga till dig är egentligen om du provat på någon naprapat – det har hjälpt mig att lindra smärtan men jag vet inte om det hjälper i längden!?

    1. Visst har jag gått till naprapat.. Men inte mot slutet innan operation och inte tillät jag manipulation av nacke heller. Finns studier som visar på att det inte är någon bra idé som jag förstår det. Mobilisering av kunnig utbildad? Ja kanske. Massage? Visst. Men har du påverkan på nervrot så hjälper det nog inte så mycket mer än möjligen för stunden tyvärr.. Eller annorlunda utryckt: den typen av behandling kan nog hjälpa för stunden och mot följdeffekter av grundproblemen (muskelspänningar tex) . Men knappast mot själva nervpåverkan. Min syn på det i alla fall. Någon annan kanske säger nåt annat.. Kom ihåg att jag är lekman :-)
      Fast igen, manipulation av nacken vill jag avråda från.

  7. Nej, tanken var inte att bli ”frisk”, snarare att slippa smärtan. Knäckt nacken har jag gjort flera gånger, har bara goda erfarenheter.
    Eftersom det inte stod något om naprapat i din text hoppades jag att det var något du inte testat så att jag kanske kunde hoppas lite mer på det och slippa operation, man griper ju efter halmstrån här… Ett snitt i nacken lockar inte alls.

    1. Det är nog klokt att vara litet eftertänksam innan man tar beslut om operation… precis som du är inne på. Det är ju rätt oåterkalleligt om man säger så..
      Har man provat det mesta? har man besvär som kraftigt inverkar på livskvalite? osv…

      Är det en framkomlig väg med naprapat behandling?
      Tja, man kan väl konstatera att det hjälper för dig? Gott nog?
      Och det är ju bra att du hittat en pusselbit som du tycker fungerar. Som jag ser det är det då kanske just EN bit… Motion, värktabletter, aktiv vila, lämplig beslastning osv kan vara andra sätt att maximera sin livskvalitet.

      Det finns som jag skrev risker med manipulation av nacke… om man googlar iaf.
      T.ex http://www.jafysioterapi.se/system/visa.asp?HID=907&FID=858&HSID=16544&ActMenu=17482
      http://www.axisrehab.se/Fragorochsvar.htm
      http://www.1177.se/Vasterbotten/Fakta-och-rad/Behandlingar/Sjukgymnastik-vid-besvar-i-nacke-axlar-och-rygg/?ar=True
      Dessa ska kanske inte överdrivas, det är faktiskt farligt att leva överhuvudtaget ;)

      Och dessutom; Det finns definitivt risker för allvarliga och kroniska försämringar av en operation av nacken också!

      Jag tycker dock att jag fick bra och tydlig information av nackkirurg innan jag tog beslutet. Jag hade ingen förväntan på att bli ”frisk”, snarare att maximera mina chanser till så bra livskvalitet som möjligt. Jag tänker att om man resonerar så kanske man kan agera någorlunda rationellt i en besvärlig situation med kronisk värk som du tycks vara i? Låt eventuellt beslut om operation ta sin tid, utvärdera dina andra möjligheter till så bra livskvalitet som möjligt och bilda dig din egen uppfattning genom att skaffa så mycket information som du kan är mitt bästa råd!

      Just när det gäller operation kan jag väl säga att MIN upplevelse av det inte var någon skräckupplevelse och jag är så här i efterhand otroligt nöjd med att jag valde att tacka ja, jag tyckte att jag provat ALLT annat innan. För just mig så blev det väldigt lyckat med op. Det är tyvärr ingen garanti för att det blir så för just dig…

      Lycka till Jonas!!

  8. Du har haft tur.genomgått samma operation och hade jag vetat helvetet nu 2 pr efter hade jag aldrig gjort denna operation . Fick istället en permanent nervskada minnesstörningsr svårigheter att stava grava bortdomningar i händer och armar det värsta är att ingen i sjukvården tar ansvar! Hade detta varit i USA hade jag antagligen varit miljonär idag !

    1. Mycket tråkigt att höra. Önskar du hade sluppit detta!

      Det är bra att du delar med dig också av detta mindre lyckade resultat som en påminnelse om att en operation ínte är en garanti på något vis!

      Jag har skrivit det på andra ställen också, men skadar inte att repetera: Inför operation fick jag en genomgång av prognos och risker. Jag kan bara understryka och rekommendera att man som möjlig blivande patient verkligen ser till att man förstår den informationen.

      I mitt specifika fall var prognos till förbättring ca 60-70%, en 25% oförändrat. Några procent en försämring. I nån liten promille riktigt allvarligt ända bort till förlamning från bröstvårtor och nedåt.

      Och med de fakta kom jag till slut fram till att jag ville tacka ja till operation. För någon annan kanske beslutet ser annorlunda ut.

      Jag hoppas att det på något vis trots 2 års elände ändå kommer att vända för dig på nåt vis, till lite bättre livskvalitet.

      Och jo, jag hade tur. Tur som var operabel! :)

      Jag har ett par bekanta som inte är möjliga att operera och som inte har speciellt hög livskvalitet med ganska stor negativ påverkan pga skador av olika slag :(

      Peace,
      M

  9. Tack för att du delar med dig så ingående av din resa, fick telefon besked i dag om min MR och C5-7 buktar ut.. Blir skickad till neuvro läkare. Är ledsen och orolig och har kämpat länge med min nacke men läkaren på reumaten ( har RA) har bara nonchalerat min smärta. Läget blev akut och nu måste de ta tag i det. Din historia hjälper att ta del av, man sitter här och tittar på telefonen och fattar inte mycket. Vad händer nu? Vem hjälper mig fram till tiden hos neuvro ?? Fortsatt lyck till med dig!!

    1. roligt att höra att du hade utbyte av min berättelse. Hoppas du får komma till neurokirurg snart för bedömning. Att vänta är ju sådär…

      önskar dig lycka till!

  10. Hej Magnus! Hoppas att det fortfarande går åt rätt håll för dig. Har haft besvär med min nacke i drygt 20 år, trodde det var stressigt kontorsarbete som var orsaken. Har provat alla tänkbara behandlingar utan framgång. Bytte till ett mer aktivt arbete så att kroppen skulle få jobba lite mer, och tjenare, det blev en resa till ”shit creek”. Ligger konstant mellan 4 och 5 på en smärtskala där 1 = partyhatt och träskodans, och 10 = hade jag varit en hund så hade de skjutit mig. Efter otaliga besök hos sjukgymnasten fick jag slutligen remiss till MR, och svaret var vad sjukgymnasten befarat. Nu har jag inte de latinska benämningarna, men buktande diskar, pålagringar på kotor C5 + C6 och nervrotspåverkan ingick i domen.
    När jag läste din berättelse blev jag lite nyfiken på följande fras (i form av värk och trötthet) under rubriken Historiken. Jag har nämligen upplevt en tilltagande grad av trötthet genom åren, och då menar jag fysisk trötthet. Enligt personalen på företagshälsan så har jag en normal kondition för min ålder och ändå känner jag mig som ett utsketet äppelmos när jag kommer hem efter en arbetsdag. Har ingen ork kvar till andra aktiviteter.
    Vilken typ av trötthet upplevde du och tror du att tröttheten berodde på din åkomma?

    1. Tjena,

      Låter ju på många sätt rätt likt min situation som det var. Jag tycker inte det är konstigt att du blir trött som du beskriver din situation.Jag skulle säga att min trötthet var på liknande sätt. Som en urvriden trasa de dagar jag orkade jobba full dag. Vissa dagar var det flextiden som räddade mig och så tog jag igen det en annan dag. Det är inte riktigt ett sätt att leva, man får nog försöka gå ner i tid eller hitta andra sätt att behålla lite energi över till privatlivet tänker jag…

      Tröttheten skulle jag säga utan tvivel berodde på värksituationen. Upplevde det mer eller mindre som en konstant retning och störning som man var tvungen att lära sig ignorera för att kunna göra annat. Lite som om nån konstant skulle knacka dig på axeln samtidigt som du försöker prata med en tredje person. Inte så konstigt man blir tröttare eller va?

      Jag upplever mig själv mycket piggare nu efter op. Även omgivningen :) Men det är klart, en operation är inte en ”fixar-alla-problem” grej. Det kanske förbättrar livskvaliten och det är så man ska se det, inte ett löfte om perfekt hälsa. Inte för att jag vet om operation är befogat i ditt fall…

      Hoppas det svarade på frågan! Lycka till med hälsan och tröttheten och livskvaliten!!

  11. Hej! Jag önskar att jag kunde få operation. Jag känner så igen mig i det du skriver. Allt jag vill är att få mitt gamla aktiva livsbejakande liv tillbaka! Att läsa om dina erfarenheter betyder mycket! Stort tack!

  12. Hej och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Har fruktansvärda problem med nacken. Jag har gjort en vanlig slätröntgen av halsryggen som visar degenerativa förändringar m diskhöjdreduktion i C5-C7-nivåer, pålagringar samt osseös foraminal försnävning i C6-C7 nivå på vä sida. Problemet är att jag inte vet hur jag ska tolka detta för min sjukgymnast säger att det här är inget ”anmärkningsvärt” och menar att min smärta kommer från muskelspänningar. Nu undrar jag om du har lust att beskriva hur och var du upplevde din smärta? Jag känner igen mig i det du beskriver om dina joggingturer – att det lindrar nacksmärtan tack vare ökad genomblödning men ändå känns det inte riktigt bra att göra det ändå. Det lindrar för stunden. När jag har som mest ont i nacken känns det som att hela halsryggen ska falla ihop. Svårt att beskriva en känsla. Det strålar upp i käken och jag får ansiktsvärk.Det bultar i hela bakhuvudet och jag kan känna av någno smärta i högra örat. Det sticker i mina fingrar. På senare tid har jag även fått svårt att böja upp underarmarna när jag varit ute och gått långpromenader o det strålar en konstig smärta från triceps o ner i armbågarna. Kändes helmysko. Får även yrsel och dimsyn. Det kanske är muskelspänningar, men isådana fall trodde jag aldrig att de skulle kunna orsaka sådan smärta. Nacksmärtan kan lindras om jag sitter framför ett bord och lägger ner pannan på bordet. Men så kan man ju inte leva.
    Än en gång – tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! /Jeanette

  13. Hej Magnus!
    Såg att det så när på dagen var 1 år sedan jag skrev dig sist, och jag kan se att din sida varit väl besökt!!
    Vill igen säga TACK ! Du sätter ord på oro och hopp och i en situation där man är helt utlämnad till det okända är det en stor tröst att läsa om någon annan som också varit där…
    Hoppas att du har det bra och att utvecklingen går framåt!
    Jag fick min operation 13 dec och jag känner mig idag bättre än innan operationen. Värken i armen/handen är inte helt borta men går inte att jämföra med hur det var innan…Och på nåt sätt så har min stela nacke blivit ett ”normalläge” för mig. Blir ibland påmind när jag träffar personer som frågar om jag sovit illa och har nackavred…-Just det, jag kan inte som alla andra…men jag kan massor!
    Vet att du kommer få fler besökare på din sida som söker svar och tröst !
    Det är verkligen värt mycket!!
    //Anna

  14. Hej! Jag har liknande problem dom du hade o väntar på att komma till ortopeden för bedömning.Min fråga är om du hade nackkrage efter operationen?

    1. Hej,
      Nej, ingen nackkrage! Behövs inte vid min typ av operation.
      (Har för mig att det kan vara aktuellt om man opereras pga reumatism..? )

      MVH, Magnus

      1. Ok! Fråga min bror som oxå blivit opererad för diskbråck m.m o han hade en hård krage men det var några år sen Han tyckte det var jättejobbigt med hela operationen o efter.Därför var det skönt att läsa din berättelse, jag har blivit opererad i ryggen för diskbråck men tror nog nacken är värre. /

  15. Hej! Magnus
    Det är bra att du skriver om din operation.
    Jag skall göra en operation som är liknande din förutom att diskbråcket trycker mot Medullan så jag skall opereras inom 1-4 veckor på Spinecenter i Göteborg beroende på när dom får ok från försäkringsbolaget.
    Jag är tacksam för din beskrivning den minskar min nervösitet som man har när man lämnar över ansvaret till en Läkare och kan vakna upp som förlamad. Ha en bra dag! Mvh Tomas

  16. Det är skönt att läsa dina ord och alla kommentarer.
    Både som patient och som sjuksköterska.
    I September opererades jag i ländryggen,förmodligen skall nacken opereras nästa år i Januari.

    Om jag ides skulle jag kunna skriva en tegelsten men det lockar inte.
    Det är inget roligt att vid 49 års ålder vara som en ”85 åring” i min kotpelare men jag försöker ha en positiv syn på tillvaron.
    Lycka till önskar jag alla som har opererats och det samma till er som skall.

  17. Hej.
    Mycket intressant att läsa hur det varit för dig med
    diskbråck i nacken. Har fått veta att jag har diskbråck mellan 5&6 samt mellan 6&7 kotorna. Jag jobbar fortfarande heltid, men det finns ingen ork kvar på ledig tid längre. Är konstant trött med smärta mer eller mindre hela tiden och domningar i armar och fingrar. Har hört att bråcket kan skrumpna ihop med tiden, hoppas på det.

    MVH
    R-M

    1. Det låter jobbigt. jag har också hört att bråcken kan skrumpna ihop. hoppas på det… låter också som reducerad arbetstid vore befogat…
      hoppas livskvaliteten vänder uppåt

      /M

  18. kvinna 60+, har diskhöjdsreduktion på kotorna C5-C6, och har ont uti armarna , och även nacken, ned i benen…hoppas snart på en röntgen.
    mycket jobbigt!!.

  19. Hej Magnus, informativt och intressant. Står själv inför ett operationsval själv med i stort sett samma problematik som du har. Fick tjata till mig en MR.Samma sak gällde mina knän, efter ett par månaders påtryckningar fick jag en skiktröntgen (MR är ju dyrare..) och då kunde de konstatera att att det var läge att operera vänster knä. Väl inne i knät såg man att att jag hade grav artros och det enda som gällde var knäprotes. Och det gäller numera för bägge knän, ser inte fram mot tre hyfsat invasiva operationer! (är inte lastgammal, 47 år, känns lite tidigt..)
    Märkligt detta med artros och diskdegenerering. Artrit och reumatism har man en hel läkemedelsarsenal att ta till mot, men beträffande artros verkar det bara vara smärtstillande som gäller, hoppas på ett genombrott här eftersom artros ju drabbar samtliga leder som är belastade i olika utsträckning.

  20. Tack för du delar med dig !
    Fick idag med posten att C6 som sjuk,g misstänkt läst och förstår vad som väntar mig.
    Mvh Kristina

  21. Tack för allt du skrivit här, jag fick idag magnetröntgensvar av nacken som sa ”C2-7 måttl. diskdegen. C5-6 betydlig hö. intervertebralforamina pga pålagr. + degen. möjlig nervrotspåverkan”, 38 år ung, men efter många års problem med nacke och ländrygg. Ska försöka hitta sjukgymnastik som kan stärka musklerna i nacken och ländrygg för att minska smärtan. Skönt att läsa din berättelse och allas kommentarer. Hoppas du fortsatt mår bättre.
    //Annelie

  22. Hej! Intressant läsning. Jag har haft problem med yrsel, nackont och ibland huvudvärk i många år och det blir värre och värre med tiden. Diagnostiserad med cervikal spondylos. Just yrselkänslan är det värsta för mig. Svårt att koncentrera mig.

    Försöker läsa på om det finns någon operation som skulle kunna göra något. Efter 4-5 sjukgymnaster är jag tveksam till att lösa det på den vägen..

    1. Hej!

      operation eller inte…. Det är frågan… Om än inte den enda frågan kanske för att förbättra hälsoläget.
      Min personliga fundering om hur du ska ställa dig till operation är att det är bra att du inhämtar kunskap från sjukgymnaster. Å andra sidan… Antar jag att MR och bedömning av ortopedkirurg också är ett viktigt input i den frågan?

      trist läge i alla fall… jag hoppas det vänder!

      -M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

fakta och fiktion

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 73 andra följare

%d bloggers like this: