Cervikal spondylos, rizopati, diskbuktningar, nervrotspåverkan

Inledning

Detta är en lekmans faktasida. Jag försöker dela med mig av de besvär jag haft med nacken, min erfarenhet av medicinering och behandling av olika slag och slutligen min operation och reslutatet av den. Tanken är att kanske fungera som informationspridare till dig som har liknande problem och undrar om något. Du är välkommen att fråga förstås. Skicka helt enkelt en kommentar 🙂 *

Vill du läsa en mer dagbokslik berättelse om själva operationen och sjukhusvistelsen kan du göra det här: https://magnusvestin.wordpress.com/dagbok-en-nackoperation/

Magnus 2 Maj 2011

*Vill du vara privat så kan du ange det i din kommentarer
 så mailar jag tillbaka till din mailadress istället!

Historiken

Nackbesvär till och från i hela mitt vuxna liv. 2008, vid 38 års ålder, för första gången kroniska besvär ledande till sjukskrivning och diagnosticering med röntgen och magnetkamera där cervikal spondylos, eller så kallade degenerativa förändringar konstaterades.

Operationer tillämpas väldigt restriktivt och i mitt fall var behandlingen konservativ. D.v.s, smärtstillande, vila, deltidsjukskrivning och sjukgymnastik. För att göra en lång historia kort så  vände hälsan efter cirka ett halvår uppåt, mestadels tyckte jag att jogging hjälpte. Sannolikt övervägde den positiva effekten av att få rejäl genomblödning av muskulaturen av motionen den negativa påverkan som stötar kan ge. Diskbuktningarna jag hade kaske också krympte med tiden som de kan göra.

Påsken 2010 drabbades jag av nya betydligt svårare besvär efter ”volleyboll” lek i en bassäng. Sjukskrivning 75%. Ny remiss till MR. Nytt svar som var förvärrat och motiverade remiss till ortopedkirurg för bedömning. November 2010 kom jag till kirurg som till min stora förvåning ansåg det motiverat med operation och ställde allt på huvudet för mig. Jag hade hört mantrat om konservativ behandling så många gånger och var inställd på att behöva förhålla mig till mina skador i resten av mitt liv med vad det innebar i form av värk och trötthet.

Efter erbjudandet om operation följde för mig en tid där jag först utvärderade medicinering  med lyrica. Och tänkte över om jag ville. Slutligen tackade jag ja till operation i mitten av Februari 2011. Steloperation C5-C7 och nervfriläggande utfördes i början av April 2011. 5 dagar på sjukhus och i skrivande stund fortfarande sjukskriven, men på god väg att återfå hälsan. Operationen var så långt jag kan bedöma framgångsrik. Kirurgerna kunde göra det de hade planerat. Min nervpåverkan är borta. Återstå att se hur långt det tar mig till slut i form av hälsa, men hittills känner jag mig positivt inställd och är övertygad om att operationen var rätt beslut.

Magnetkamera svar

Jag har tyvärr inte MR bilder, men här är två text utlåtanden som kanske säger nåt för den med liknande problem:

2008-11-17 20:19 MR halsrygg

Degenerativa förändringar med diskhöjdsreduktion och pålagringar på  kotkroppsränderna i framförallt nivå C5-C6 men även i viss mån C4-C5. Diskerna buktar i varierande grad på samtliga nivåer nedom C3 men störst är buktningen och pålagringarna i nivå C5-C6 där de når mot halsryggmärgen och ger en liten formförändring av denna. Det finns dock plats åt sidorna och någon spinal stenos föreligger ej. Inget diskbråck på någon nivå. Förträngning av intervertebralforamina pga pålagringar finns bilateralt i nivå C5-C6 och i mindre grad C4-C5.

Svar /Utlåtande 2010-09-07 MR halsrygg

Det finns uttalade degenerativa förändringar med höjdreduktion av diskerna C5-C6 och C6-C7. Även degenerativa förändringar i disken C4-C5 som dock inte har nämnvärt reducerad höjd. På samtliga dessa tre nivåer finns buktande diskmassa som förtränger spinalkanalen. På nivån C5-C6 är förträngningen av spinalkanalen höggradig och har här en lätt vänstersidig övervikt. Liquorutrymmet runt ryggmärgen är helt oblitererat och det finns även en liten deformering av ryggmärgens främre vänstra kontur. Även uttalad förträngning på grund av en bred buktning av disken C6-C7 med närmast en total obliteration av liquorutrymmet både framför och bakom ryggmärgen men här ingen säker formförändring av ryggmärgen. På nivån C4-C5 buktar disken något assymetriskt med övervikt till höger om medellinjen och deformerar här durasäcken, diskmassan når fram till ryggmärgen men bakom ryggmärgen finns här ett bevarat liquorspatium och ryggmärgen uppvisar inte heller här någon formförändring. Ingenstans ses några patologiska signalförändringar i ryggmärgen. På övriga nivåer finns ingen nämnvärd förträngning av spinalkanalen. I synnerhet intervertebralhålen C5-C6 är bilateralt förträngda, även i något mindre grad intervertebralhålen C6-C7 medan övriga intervertebralhål inte i någon nämnvärd grad är påverkade. I nedre halsryggen finns även ett inslag av intervertebralledsartros liksom på nivån C2-C3. Undersökningen innefattar även översta bröstryggen ner till Th4. Inom detta område av bröstryggen ses inga patologiska förändringar.

Om Medicinering

Jag var en gång i tiden ganska medicinskeptisk. Det har nu efter mina erfarenheter av kronisk värk med tiden ändrats rätt rejält. Här kommer en kort sammanställning av vad jag provat och hur det gick.

Tryptizol
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tryptizol
http://en.wikipedia.org/wiki/Amitriptyline

Detta är en medicin som från början var tänkt som antidepressiv. Sedan har man upptäckt att den kan fungera mot nervsmärta i låga doser. Ca 25-30 mg upp till en 75 mg eller så är en vanlig dos mot nervsmärta. Tog en första tablett på kvällen och vaknade sedan till en dag där jag befann mig i fullständigt .. svårt att beskriva… som i en bubbla. Halvfull. Seg. Olust. INTE! var min bedömning av detta och jag sa nej tack till doktorn.

Sen gick en rätt lång tid och jag började inse att det mesta ju var provat utan att fungera och gav tryptizol en ny chans. Och si. biverkningarna lade sig så småningom. Muntorrhet mm hade jag kvar, men ändå uthärdligt.

Eftersom det i värksituationer kan vara besvärligt att utreda vad som hjälper och vad som inte hjälper så stod jag kvar på tryptizol rätt lång tid fastän jag var osäker på om det hade effekt. När jag slutligen provade fasa ut den insåg jag också att den inte hade någon positiv effekt på mina besvär.

Gabapentin
http://en.wikipedia.org/wiki/Gabapentin

En medicin som från början var tänkt mot epilepsi, men som liksom tryptizol befanns kunna hjälpa mot nervsmärta. Denna medicin gav för mig varken nån bieffekt att tala om eller effekt heller för den delen . Tog den i nån månad eller så, men avslutade sen.

Lyrica
http://en.wikipedia.org/wiki/Pregabalin

Provade ett tag efter erbjudande om operation, för att kolla om det hjälpte. För mig dock inte. Inga biverkningar att tala om heller.

Smärtstillande.

Alvedon, Ipren, Pronaxen, Tramadol.
(oxycontin)

Jag har sällan tyckt att smärtnivån varit speciellt hög. Till största delen har smärt eller värk upplevelsen varit på relativt låg nivå. Därför hade jag länge strategin att bara ta smärtstillande när det var riktigt illa. Då var det ipren som jag ju kunde ta receptfritt.

Efter ganska lång tid och en diskussion med doktor ändrades denna restriktiva inställning. Vi hade en diskussion och han förespråkade en ”trappa” bestående av Alvedon som bas, på det Ipren och slutligen ovanpå det Tramadol.

D.v.s. Max Alvedon varje dag. Vid behov dessutom upp till maxdos Ipren. Dessutom vid behov upp till maxdos av även Tramadol. Efter att ha provat måste jag ändå säga att det var det som hjälpte i någon mån. Besvärliga dagar var det bra att ha Tramadol till hjälp. Så går du i liknande situation var inte rädd för att gå på hårt med värktabletter. Se till att du får Omeprazol så inte magen tar stryk av Ipren. Man kan bli beroende av Tramadol. Det ser jag inte som ett problem ifall värksituationen är kronisk och det inte finns andra vägar att gå. Sen lärde jag mig också att inte bara ta när det var ont. Jag höll i med Alvedon alltid, även om jag hade en bra dag. Man kan beskriva det som att det är bättre att hålla ner värken, för tar den fart är det som en eld som kan vara besvärlig att få kontroll över och du får tillbringa fler dagar med värk än om du varit proaktiv.

Ont och tråkigt eller ont och roligt?

Det är naturligt att om man har ont så minskar man belastningen. Har man stukat foten stöder man inte på den. Det påskyndar ju läkningen. När det gäller kronisk värk är mina erfarenheter annorlunda. När jag till slut accepterat att tillståndet var kroniskt så slutade jag tycka synd om mig själv och gillade läget. Jag minskade förstås belastningen så gott jag kunde. Men jag insåg också att bara för att jag har värk så behöver det inte hindra mig från att försöka göra det jag tycker är roligt med livet. Inte bli en soffliggare där värken är allt jag har och har tid att tänka på. Erfarenheten som jag byggde upp var att det i alla lägen var bättre att försöka hålla igång, åtminstone med promenader. Kroppen är trots allt gjord för att röra på sig. Så … vila efter behov, men belasta också efter förmåga. Det kommer sannolikt att ge bättre hälsa och livskvalitet. Det gjorde det för mig.

Dessutom bevarar det den mentala hälsan. Det gäller att fylla huvudet också med annat än den kroniska värk man har. Det är ju onödigt att låta värken få hela dagordningen. Och eftersom värk uppstår i hjärnan så har jag upplevt att bara jag orkar släpa mig över tröskeln så kommer annan aktivitet att distrahera uppmärksamheten på värken och dagarna blir roligare och lättare.

Med det sagt tycker jag nog att man ska ta värk på allvar. Förträngning av problem och värk är inte heller en lösning. Balans kanske är svaret?

Operation eller inte?

Den operation jag erbjöds har egentligen inte så jättegoda prognoser. Typ en 55-65% chans till förbättring. Men också risker. I några fall kroniska försämringar, en del allvarliga. Och den går inte göra ogjord. Beslutet att tacka ja till operation var sannolikt ett av de största jag någonsin tagit. Så jag lät det ta sin tid. Jag pratade med olika läkare och sjukgymnaster. Hittade någon som gjort liknande operation och bildade mig en uppfattning. Till slut var jag framme vid ett läge där jag bestämt mig. Jag ville ge operation en chans. Jag sa till mig själv att ifall det värsta hände skulle jag ändå kunna se mig själv i spegeln och kunna säga att jag hade gjort rätt beslut. Med en värksituation som hindrade mig mer och mer. Jag kämpade mig genom heltid, även om det egentligen var mer än jag orkade med. Jag var vid vägs ände, min förbättring hade planat ut, jag hade provat allt, jag visste att jag egentligen inte orkade jobba heltid. Och jag hade en chans, så jag tog den.

Ändå var det nära att det inte blivit något. Jag är vältalig och det var jag som övertygade läkaren om att jag skulle få ny remiss till MR p.g.a mitt försämrade läge i April 2010. Han tyckte först att det inte var nödvändigt eftersom det ändå var en konservativ behandling som förordades vid cervikal spondylos i de allra flesta fall. Hade jag inte stått på mig där hade det inte kommit fram hur illa det såg ut, det hade inte blivit någon remiss till ortopedkirurg och inte heller någon operation. Så är du i ett liknanade läge? MR är till för att användas, och du är en av dem som är betjänt av det. Men då ska du också vara åtminstone teoretiskt beredd att ta en operation. Annars slösar du bara resurser.

I slutänden är det inte MR som bestämmer hur ont du har och hur mycket det påverkar din livsituation. Det är alltid din egen upplevelse som bestämmer. Korrelationen mellan MR, eller annan röntgen, och värk är inte speciellt bra. Det finns människor som ser jättetrasiga ut men inte har ont och omvänt. Vetenskapen vet inte allt än. Men trots allt, MR är ett bra hjälpmedel som kan ge chans till en operation som har chans att förbättra din livkvalitet när allt annat är prövat.

Min operation

Detta är vad som utfördes:
Främre fusion C5-C7 med Zimmer VBR-bur och platta + Corpektomi C6 + Öppen disketomi C5, C6 + Mikrokirurgisk disketomi C5, C6 + Dekompression av ryggmärgen och nervrötter i halsryggraden + Autotransplantation av ben till kotpelare.

”Främre fusion” = man går in på halsens vänstra framsida med ett ca 8-10 cm långt snitt.
(inte så informativ länk men: http://en.wikipedia.org/wiki/Spinal_fusion)

”Zimmer VBR-bur och platta” = En bur som ligger mellan den i stort sett bortplockade 6:e kotan och diskarna och håller rätt distans. Dessutom en platta mellan 5-7:e kotan som fixerar alltihopa. Ett alternativ till bur är att kirurgen tar benmaterial från höften och slöjdar till en passande bit. Jag är nöjd med buren eftersom värken efter biten som tas från höften kan vara besvärlig, mer så än den postoperativa värken från själva nacken och halsen

”Corpektomi”, ”Disektomi” = borttagande av kot eller disk -material i syfte att minska påverkan på ryggmärg eller nerver.
http://en.wikipedia.org/wiki/Corpectomy
http://en.wikipedia.org/wiki/Discectomy

Så här ser ett tvärsnitt av mig ut numer:

Det man ser i vitt är dels metallkorgen som ersätter större delen av 6 halskota och diskarna uppåt och neråt som också är borta. Framtill kan man skönja metallplattan som håller allt på plats. Den har om man ser det framifrån 4 skruvar.

(I MR blir det också lite ströljus och störningar runt om. I verkligheten går buren inte in mot ryggmärgen, d.v.s. det mörka bakom )

Postoperativ värk

Nej. Inte särskilt. Jag tillbringade 5 dagar på sjukhus och där får man ju de smärtstillande man behöver. Jag fick ett recept på oxycontin för ca en vecka ytterligare. Det som har gjort ont var under dag 2 och 3 rejäl smärta när jag försökte svälja. En intensiv smärta från nån slags muskel på vänster sida nära operationssåret. Dessutom har jag haft muskevärk och spänningar i skuldra och axellyftarmuskler. Under operation tejpas tydligen axlar ner väldigt hårt och detta ger något som liknar träningsvärk fast värre, det lade sig också under första veckan. Under veckorna som gått därefter har jag till och från haft problem med värk och spänningar än i den ena och än i den andra muskulaturen runt nacke och bröstrygg, men inget uttalat.

Jag hade förväntat mig värre smärta efter operationen. Jag tyckte inte att det var avskräckande.

Alternativa behandlingar

Några av det saker jag provat:

Akupunktur & Akupressur:
Skönt för stunden, men ingen egentlig förbättring. Jag fick en gång akupunktur med kompletterande elektrisk stimulering, men det var alldeles för hårt för mig och jag led i några dagar efter det.

Yoga:
hmmm. Ja, den meditativa delen gillade jag. Men det var med mina besvär litet svårt att göra meningsfull yoga, så jag la ner det.

Löpning:
Ja, ett tag var detta min räddningsplanka. Men med tiden blev tydligen mina besvär för svåra så att stötarna av löpsteget belastade och gav en negativ påverkan som överskuggade fördelarna. En av mina värre veckor kom efter ett löppass där jag försökte jogga värk och stelhet ur ryggen. Så jag blev tvungen att lägga ner det också.

Sjukgymnastik:
Jag hade ett program som syftade till att hålla igång framför allt bröstrygg och axlar. Det är nämligen så att nervsmärta kan ge en hel del negativ påverkan i form av muskelspänningar som ger värk. Egentligen tror jag att det var ett större problem för mig än själva nervpåverkan. Så jag följde ett program. Och… det blev väl så att dag ett efter ett pass var jag negativt påverkan med mer ont i själva nacken för att dag 2 efter ett pass så kände jag mig litet piggare och rörligare. I slutänden blev det för liten marginal och jag la ner även det.

Massage:
Njae. Inte riktigt. Hade svårt att hitta en avkopplande liggställning och det var knappt skönt ens för stunden.

McKenzie:
Tja… jag har provat det litet, utan framgång tyvärr.

Lätt motion:
Typ promenader. Ja, kanske inte egentligen hjälper, men om man inte håller igång kroppen på något vis så lär man få fler och fler problem. Så viss motion är en absolut rekommendation, och jag var bättre när jag höll igång med något, än om jag hamnade i perioder med enbart soffliggande.

Resultatet av operationen

2011-05-03: För tidigt att säga än bara 4 veckor efter operation. Jag kommer att uppdatera när jag vet vilken hälsonivå jag landar på.

2011-05-18: 6 veckor efter operation. Allt börjar kännas ganska bra. Jag är inte ”felfri”, men mycket har blivit bättre. Jag har inte sämre rörlighet, snarare tvärtom. Vridningar åt sidan är oförändrat, åt höger snarare förbättrat faktiskt. Det går också att titta uppåt utan problem, nåt jag inte gärna gjorde innan operation. Det som möjligen går sämre nu är att titta nedåt, men det är ganska liten skillnad. Jag har fortfarande en del problem vissa dagar med muskelspänningar och värk, men jämfört med innan operation är allt bättre.

Jag förväntar mig att kunna komma upp ytterligare några snäpp i hälsa nu när det går att träna igen. Innan operation var det svårt, det mesta innebar nån slags negativ påverkan pga nervpåverkan.

Vi får se var jag landar, men redan nu är allt positivt och jag ångrar inte mitt beslut att operera 🙂

2011-07-05:  Var på en tremånaders koll den 30 Juni. Allt såg bara bra ut. Tyvärr hade en remiss med slätröntgen som jag skulle ha fått genomförd trillat bort nånstans. hastigt påkommet samma dag så blev det då en CT litet snabbt genomförd. Vackert så, men tydligen ser man benläkning bäst på en vanlig slätröntgen.

Nåja. Kirurgen var nöjd med det han såg, även om han inte kunde uttala sig om hur mycket benet hade börjat växa in i metallkorgen jag har mellan 5:e och 7:e kotan.

Hälsomässigt är det fortfarande bra. Operationen gjorde mig inte felfri men allt är bättre och åt rätt håll. Goda nyheter är också att nervpåverkan kan återhämta sig och förbättras ända upp till 12 månader efter operation.

Det fungerar bra att arbeta, och jag arbetar rätt hårt f.n. med kontorsarbete iofs, men det funkar bra och jag orkar med. 🙂
En lyckad operation för att sammanfatta det kort. Om jag inte glömmer kommer jag att uppdatera efter 12 månader också.

2012-04-03:

Ett år efter operation. Nästan en framgångsaga. Det mesta om inte allt är bättre än innan operation. Ska man leta det negativa så har jag väl möjligen lite sämre läge än i Juli ifjol. Kanske märker jag av arbetet? Ska man vara ärlig så har jag väl kanske å andra sidan inte riktigt skött om min kropp maximalt, framför allt för lite rörelse och träning med tanke på mitt stillasittande jobb på kontor. Sammanfattningsvis är det ändå ett riktigt bra år jag haft, en över förväntan återgång till väsentligt förbättrad hälsa!

Terminologi / ordlista

Cervikal Rizopati:

Cervikal = nacke, Rizopati = nervskada/smärta

Från http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/cervikalrizopati-cervikaltdisk:
”Cervikal rizopati avser smärtor i halsryggen som strålar ut i en eller båda armarna. Detta orsakas av påverkan på nerverna i halsryggen. Behandlingen är medicinsk, sjukgymnastisk och i vissa fall kirurgisk”
Se också: http://sv.wikipedia.org/wiki/Rizopati

Intervertebralhålen

Helt enkelt hålen mellan kotorna där nerverna går ut från ryggmärgen. Är utrymmet för lite pga reducerad diskhöjd och/eller påväxt på kotkroppskanterna kan nervpåverkan inträffa.

Spondylos

Från http://www.akutkiropraktor.se/56/ryggsjukdomar/om-kroppen/135:

”Spondylos är benämning på artros i ledbrosket i ryggradens leder. Då bildas det bennabbar (osteofyter) på kanterna av ledytorna, och diskarna kan bli tunnare än normalt. Spondylos är vanligast i halskotorna (cervikal spondylos), vilket kan ge armsmärtor. Spondylos är inte heller ovanlig i ländkotorna (lumbal spondylos). Hos de flesta ger spondylos inga besvär, men den kan ibland förklara värk i vila, rörelsesmärtor eller symtom från påverkade nerver.”